Private equity

Private equity är en alternativ investeringsklass, en form av privat finansiering som varken är börsnoterat eller verksam på den offentliga marknaden. Istället görs investeringar från privata investerare i Private equity-företaget som i sig investerar eller köper upp delar av företag som behöver tillgång till kapital. De investeringar som görs i private equity görs framförallt av institutionella och ackrediterade investerare, då dessa kan avsätta betydande summor under längre perioder. Detta är nödvändigt då det är lång väntan på innehavsperioden. När företagen antingen kan köpa ut sig själva alternativt om investerarna kan sälja sina delar i företaget vidare är målet med investeringen uppnådd och private equity-företaget kan dela ut vinsten till investerarna.

Hur fungerar private equity?

Vad ett Private equity-företag gör är att det samlar in pengar från investerare till fonder för att sedan investera i företag i behov av mer kapital, både tillväxtbolag så kallat “start ups”, företag som befinner sig i ekonomiska instabilitet för att strukturera om dem till viss del, så kallade “turn around företag” eller helt köpa upp företag så kallat “distressed fundings”. Avsikten med investeringar i turn around-företag är att göra nödvändiga förändringar i dess verksamhet och ledning och sälja av vissa av företagets tillgångar till en vinst. Tillgångarna i fråga varierar från såväl fysiska ting såsom maskiner och fastigheter till immateriell egendom som exempelvis patent. Medan distressed fundings innebär att företag köps ut helt i avsikt att förbättra det för att sedan återförsälja det till en vinst eller genomföra börsnotering. Investeringar i start ups görs för att låta nya företag med nya idéer växa genom att få större kapital för att sedan återförsälja alla eller några av sina andelar i företaget med vinst när det växt sig större.

Nackdelar med private equity

Private equity som idé har unika utmaningar. För det första är det svårt att förutse hur ens investeringar kommer att utvecklas i förväg, därför är det viktigt att investerare har likvida medel för att ha råd med väntetiden. Det finns inte heller någon form av plattform som sammanför investerare/ köpare med säljare, företaget som vill ha investering måste istället aktivt söka efter passande investerare eller köpare av företaget. Prissättningen för aktierna i företaget bestäms genom förhandling mellan köpare och säljare och inte av marknadskrafter, som vid börsnoterade företag. Likaså bestäms aktieägarnas rättig- och skyldigheter genom förhandling då det inte finns något ramverk att följa likt det på den offentliga marknaden.

Private equity genom åren

Det är det senaste tre decennierna som private equity varit allmänt känt som begrepp. Däremot har det i praktiken använts sedan början av förra seklet. Det sägs att bankmagnaten JP Morgan 1901 genomförde det första så kallade hävstångsinstrumentet av ett stort stålföretag kallat Carnegie Steel Corporation som han sammanslog med andra stålföretag, tillsammans bildades United States Steel som kom att bli världens största företag. Dessa typer av stora sammanslagningar avvecklades dock 1933. Företag som använde sig av private equity hade en sidoroll i det finansiella ekosystemet fram till 1970-talet då riskkapitalister började investera i Amerikas tekniska revolution, företag från Silicon Valley bland annat Apple och Intel fick nödvändiga medel för sitt grundande genom private equity. Det blev mycket populärt under 1970- och 80-tal och en medvetenhet om branschen spred sig som resulterade i större tillgängligt kapital för fonder och storleken på investeringarna blev generellt större. Precis innan finanskrisen 2008 hade Private Equity sin absoluta topp och studier från Harvard visar att företag som stöttes av private equity presterade bättre än sina motsvarigheter på den offentliga marknaden efter börskraschen. Under åren efter finanskrisen har de privata kreditfonderna stått för en växande verksamhet hos private equity-företag.

Vad är en riskkapitalist (VC)?

En riskkapitalist (VC) är en private equity-investerare som tillhandahåller finansiella medel till företag som uppvisar hög tillväxtpotential i utbyte mot en kapitalandel. Det kan vara att finansiera nystartade företag eller stödja småföretag som vill expandera men inte har tillgång till aktiemarknaden. Riskkapitalister är villiga att riskera att investera i sådana företag för att avkastningen i slutändan kan vara mycket gynnsam om företagen de investerat i lyckas väl. Detta medför alltid risker som kräver att riskkapitalisterna har likvida medel och har råd att riskera eventuella misslyckanden.